Kan inte ens tänka mig att jag fyller 20 år om en vecka. TJUGO JÄVLA ÅR!!!! Hur?!?!?! Haha, asså det gick ju sjukt fort. Att leva i 20 år. Mycket har hänt men ändå så lite. Vad har jag gjort med mitt liv? Nej, jag har ingen ålderskris men det är ju sjuuuukt. 

Jag har ett problem. Vet inte om jag har sagt det med jag bor inte hos min pappa längre, och har inte gjort det på några månader nu. Det beror på att jag mår dåligt när jag är där. Psykiskt pissdåligt. För vi hade många problem. Jag krävde kärlek, han krävde glad dotter. Så det gick aldrig ihop. Även om det ser ut som att det borde ha gått. Men men. Jag fyller ju år nästa vecka och känner verkligen inte för att fira den med min pappa. Det låter tragiskt/elakt/själviskt och ja, det är det, men jag vill ändå inte. För jag känner att är det någon dag på året man får vara självisk så är det på sin födelsedag. Eller??

Mamma säger att jag ska bjuda min pappa, just för att han är min pappa. Men är det en ursäkt för allt? Att han är min pappa. Är det en ursäkt till hans beteende? Är det en ursäkt till att jag ska offra min födelsedag? Det jag vill göra på min födelsedag är att äta en god middag och spela bowling, och om jag ska bjuda med min pappa och hans sambo så kommer det garanterat bli stelt. Och det är inte det jag vill på min födelsedag. 

Är det fel av mig att inte vilja bjuda min pappa??