[VARNING FÖR MORALISKT SKITSNACK]

 

Jag älskar att blogga. Även om jag inte gör det så himla ofta så tycker jag om att skriva om det jag känner för. Bloggen finns där för mig när jag glömmer hur underbart livet faktiskt är. När jag läser mina inlägg får jag ett annat perspektiv på mitt liv. Jag är en väldigt självkritisk person som helst vill trycka ner allt jag gör, men när jag läser mina inlägg och ser mina foton så tycker jag (även om det bara är för en sekund) att jag är bra, precis som jag är. 

 

Det är ofta i vårt samhälle som man inte får säga att man är bäst, för då skryter man och tror att man sätter sig över andra. Att man är patetisk och dryg. Egentligen handlar det bara om avund. Vi klarar inte av bättre människor. Men jag inser att ingen individ klarar av att tro att man är dålig på allt hela tiden. Visst, man har sina negativa sidor, framförallt jag. Men man måste acceptera det. För det finns så mycket att se i livet, som man missar om man inte tror på sig själv! 

 

Jag tror vi tjejer dömer väldigt fort och väldigt lätt. Utan att vi har en speciell anledning till det. Vi är så totalt förskräkta över att det finns de människor (främst tjejer) som faktiskt kan vara bättre på något än en själv. Att det finns de som har snyggare kroppar. Att det finns de som har bättre betyg. Det vi inte ser är deras brister. Men ändå vet vi alla att ALLA har brister. 

 

Jag vet att jag dömer tjejer sjukt fort. Förr var jag inte så. För då brydde jag mig inte. Jag vill ha det så igen, och jag jobbar stenhårt med det. Försöker att inte snacka skit om människor, försöker att inte döma, försöker att vara positiv. Men det är något jag kämpar med dagligen, och vissa dagar eller perioder kan jag inte stoppa det. Men för mig är det viktigt att försöka. För jag vet att om jag är en bra person, så kommer jag också att bli bemött på ett bra sätt (förhoppningsvis).