EFTER ALLT

| Postat i: JULAFTON
1
 
 
Julen är förbi och det blev faktiskt helt okej till slut ändå, även om jag inte fick det som jag ville. Släkten räddade mig tror jag. Hade inte varit lika glad om inte mina kära kusiner och farmor var där. Det var mysigt och pressen och förväntningarna på julklapparna minskade i år eftersom vi inte väntade in någon tomte och öppnade paker lite i taget under hela dagen. Det var bra! Jag kände att jag kom mina kusiner mycket närmare i år, de växer upp och blir mogna och snart kan alla kusiner umgås på ett helt annat sätt. 
 
Det där med att ha skilda föräldrar på julafton är detsamma som innan. Det blev precis som jag beskrev det plus dålig attityd mellan mamma och pappa. KUL! Det finns liksom inget ett barn kan göra för att det ska bli bättre oavsett vilken ålder man är i. Det kommer alltid att vara så som de vill ha det, även om det blir bättre för en liten stund. Man får helt enkelt acceptera det och gå vidare. Trots att det handlar om ens uppväxt och liv fram tills man flyttar hemifrån. Sad but true. Hur som helst vill jag säga till alla som känner som jag att ni inte är ensamma! Även om det känns som det. Jag finns.

SKITER I JULEN

| Postat i: JULAFTON
1
 
Julafton imorgon? Vart tog året vägen? Har absolut ingen som helst julkänsla i år, och om jag skulle få välja själv hade jag inte firat jul heller. Typ gråter när jag slår in paket, känner ångest när jag bakar lussebullar och känner mig kvävd när jag julhandlar. Det enda jag ser fram emot i morgon är julmaten. Ska sitta och äta i flera timmar och dränka mina sorger. Helst skulle jag gått ut med andra som känner som jag och ha en fet baksmälla dagen efter. Vill bort från dåliga Sverige bara. Har egentligen ingenting att deppa över, men det känns så fel att fira något som egentligen bara handlar om vem som får den byraste julklappen. 
 
Jag vet att det är många som inte firar jul eller som har föräldrar som inte har råd med fina julklappar. Och jag borde inte vara den som klagar på julen men det är så skevt att barn rankas som "ocoola" i skolan om deras föräldrar inte har råd med den senaste mobilen. Även om mina föräldrar inte är fattiga blir det ändå alltid så att man blir besviken på det man får, och den känslan hatar jag! För jag vet att alla tycker jag är bortskämd och får många saker som andra inte får, men på något sätt kan jag inte rå för det. Man bygger upp en förväntan om att det ska bli den bästa julen någonsin, som man tror om alla jular. Men aldrig har jag känt att "den här julen blev perfekt!". 
 
Mycket beror nog på att mina föräldrar är skilda. Förut har de försökt fira tillsammans trots att de inte är tillsammans, men nu när båda har egna partners så verkar de ha glömt att vi också finns, jag och min bror. För det är ju VI som vill att alla i familjen ska vara samlade på julen. För en gångs skull ska de väl kunna hålla sams för vår skull? Men i år blir det inte så. Vi kommer vakna hos mamma och äta frukost. Pappa vill inte komma över och har ingen bra anledning till varför. Halv två ska vi iväg med pappa till släkten och vi lämnar mamma hemma, vilket känns piss. Hos släkten ska vi inte byta paket inom familjen, så alla julklappar som jag och min bror ska ge pappa, och de han ska ge oss, kommer inte öppnas förrän dagen efter, trots att vi firar tillsammans. 
 
Min plan var att pappa skulle komma över till mamma, innan vi skulle iväg, och öppna paket tillsammans. Men istället ska vi fira med mamma, åka till släkten, och fira med pappa dagen efter, trots att pappa är där. Det känns hur skumt som helst och jag vill bara skita i allt. Pallar inte vara glad när jag inte är det.