Julen är förbi och det blev faktiskt helt okej till slut ändå, även om jag inte fick det som jag ville. Släkten räddade mig tror jag. Hade inte varit lika glad om inte mina kära kusiner och farmor var där. Det var mysigt och pressen och förväntningarna på julklapparna minskade i år eftersom vi inte väntade in någon tomte och öppnade paker lite i taget under hela dagen. Det var bra! Jag kände att jag kom mina kusiner mycket närmare i år, de växer upp och blir mogna och snart kan alla kusiner umgås på ett helt annat sätt. 

 

Det där med att ha skilda föräldrar på julafton är detsamma som innan. Det blev precis som jag beskrev det plus dålig attityd mellan mamma och pappa. KUL! Det finns liksom inget ett barn kan göra för att det ska bli bättre oavsett vilken ålder man är i. Det kommer alltid att vara så som de vill ha det, även om det blir bättre för en liten stund. Man får helt enkelt acceptera det och gå vidare. Trots att det handlar om ens uppväxt och liv fram tills man flyttar hemifrån. Sad but true. Hur som helst vill jag säga till alla som känner som jag att ni inte är ensamma! Även om det känns som det. Jag finns.