Var det någon som såg Paradise Hotel ikväll? För er som inte gjorde det kan jag säga, utan att avslöja något, att killarna skulle ge sina kärlekslöften till tjejerna innan de skulle gifta sig. Med ett ord kan jag beskriva hur det var att se: SPYFÄRDIG. Överlag tycker jag inte om killarna för fem öre eftersom alla är för på och ska kleta på tjejerna så fort de får chansen, men när de skulle ge sina löften fick jag panik. Kunde inte titta på det. Det var riktiga kärleksförklaringar, smöriga, kletiga kärleksförklaringar. Man ska ha i åtanke att dessa känt varandra i endast ett dygn. 

 

När jag sedan diskuterar detta med mina vänner på Snapchat är det några som tycker att det var fint. Vi kom sedan in på giftermål och äkta kärlek, jag sa att jag inte tror på något av det. Reaktionerna blev starka, säkert för att jag är en tjej som vuxit upp med Barbies som gifter sig med alla Ken-dockor i varje lek. Eller för att jag älskar alla "tjejiga" saker och därför förknippas med hopplös romantik. Eller kanske för att jag är en väldigt kärleksfull person överlag.

 

However så är det nästan helt tvärt om. Jag spyr på killar som är för snälla, som alltid ska säga att man är vacker/söt/fina ögon/vackert hår (vilket var ungefär det enda killarna i Paradise sa i sina kärleksförklaringar). Det kan vara fint IBLAND, men när det blir för mycket känner jag mest blä. Eller när killar pratar bäbisspråk och gullar hela tiden. Också en fet diss. När det gäller äktenskap känner jag mest att det blir ekonomiskt krångel haha. Jag tror helt enkelt inte att människor är lyckligast med en och samma människa hela sitt liv. Sad but true. 

 

Jag vet att det har med att mina föräldrar skilde sig när jag var tio år. Jag var ung, förstod inte riktigt och allt var så bra innan. Men nu har man pendlat mellan mamma och pappa varannan vecka i nio år. Man har sett skiten och vill inte hamna där själv, det ständiga agget mot ens före detta partner. Det kanske också är en av anledningarna till att jag inte vill ha barn heller. Vill inte utsätta någon för en skilsmässa. Inte ens min värsta fiende. 

 

Ni får ha överseende med att inlägget är väldigt flummigt, det är mitt i natten och jag är förkyld så hjärnan arbetar inte så bra. Men nu har jag i alla fall förklarat hur jag känner för äktenskap och äkta kärlek, även om det började med en diskussion om Paradise Hotel, haha. PUSS och godnatt!